månadsarkiv: augusti 2026

Regelverk kring påkörningsskydd för pallställ i lagerhallar

Varför ingen pratar om det – förrän det smäller

Det börjar nästan alltid likadant. En truckförare har bråttom. Sikten är dålig. En sväng tas lite för tight. Och plötsligt hör du den där metalliska smällen som ekar genom hela lagerhallen. En stolpe på pallstället har fått sig en rejäl törn. Kanske ser det inte så farligt ut vid första anblicken – en buckla, lite skavd färg. Men under ytan kan bärförmågan vara allvarligt komprometterad.

Jag har sett lager där skadade stolpar stått kvar i månader utan åtgärd. Och jag har sett vad som händer när ett fullastat pallställ till slut ger vika. Det är inte vackert. Det är livsfarligt.

Påkörningsskydd är inte en lyx. Det är en nödvändighet. Men vilka regler gäller egentligen?

Vad säger regelverket?

Låt oss börja med det uppenbara. Det finns ingen enskild svensk lag som heter ”Lagen om påkörningsskydd för pallställ”. Så enkelt är det tyvärr inte. Istället är det ett lapptäcke av standarder, föreskrifter och EU-normer som tillsammans bildar ramverket.

Den viktigaste standarden att känna till är SS-EN 15635, som handlar om användning och underhåll av ställsystem i stål. Den slår fast att lagerinnehavaren – alltså du som arbetsgivare – har ansvar för att pallställen är säkra. Punkt. Inga undanflykter.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter, särskilt AFS 2006:4 om användning av arbetsutrustning, ställer krav på att utrustning ska vara säker och att risker ska minimeras. Och vet du vad? Påkörningsskydd faller rakt in under den kategorin. Om det finns en uppenbar risk att truckar kör in i ställagens stolpar – och det gör det i princip alltid i en aktiv lagermiljö – så förväntas du ha vidtagit åtgärder.

Men det stannar inte där. SS-EN 15512 specificerar designkrav för pallställ, och där finns beräkningar för vilka krafter en stolpe ska tåla. Spoiler: en truck som kör i 8 km/h genererar krafter som vida överstiger vad en oskyddad stolpe klarar.

Stolpskydd, rampskydd och golvförankring – vad räknas?

Påkörningsskydd finns i en uppsjö varianter. De gula stålbyglar du ser vid foten av nästan varje ställage i moderna lager? Det är stolpskydd, och de är den vanligaste lösningen. De absorberar stöten och skyddar den bärande stolpen från direkt kontakt med trucken.

Sen har vi rampskydd och ledräcken som skapar fysiska barriärer mellan körbanor och ställage. Dessa är särskilt viktiga i korsningar och vid gavlar – platser där risken för påkörning är som störst.

Golvförankringen spelar också en avgörande roll. Ett stolpskydd som inte är ordentligt förankrat i golvet är ungefär lika användbart som en cykelhjälm du inte spänner fast. SS-EN 15635 kräver att skydden installeras korrekt och att de inspekteras regelbundet. Skadade skydd ska bytas ut. Inte ”vid tillfälle”. Utan omedelbart.

Och det bästa av allt – eller kanske det mest frustrerande, beroende på perspektiv – är att det inte finns en exakt specificerad typ av skydd som krävs. Regelverket säger i princip: ”Gör en riskbedömning och vidta lämpliga åtgärder.” Det ger flexibilitet, men det lägger också hela ansvaret på dig.

Inspektioner och dokumentation – det folk glömmer

Här kommer den del som de flesta lageransvariga helst blundar för. Enligt SS-EN 15635 ska pallställ inspekteras regelbundet. Det innebär visuella kontroller veckovis av egen personal, plus en expertinspektion minst en gång per år. Och påkörningsskydden ingår i den inspektionen.

Dokumentera allt. Varje skada. Varje åtgärd. Varje byte av ett stolpskydd. Det låter byråkratiskt, men den dagen Arbetsmiljöverket knackar på dörren – eller ännu värre, den dagen en olycka inträffar – så är din dokumentation det enda som skiljer ”vi hade kontroll” från ”grov oaktsamhet”.

Jag har träffat lagerchef efter lagerchef som säger ”vi har koll”. Men när jag frågar efter inspektionsprotokollet blir det tyst. Det räcker inte att veta att stolpskyddet vid gång 14 är bucklat. Du måste kunna visa att du noterade det, bedömde risken och agerade.

Konsekvenserna av att strunta i skydden

Låt mig vara rakt på sak. Ett kollapsat pallställ i en lagerhall kan döda människor. Vi pratar om tonvis av gods som faller från höjder på sex, åtta, tio meter. Kedjeeffekten – där ett ställ drar med sig nästa – har dokumenterats i flera uppmärksammade olyckor runt om i Europa.

Men det handlar inte bara om liv. Det handlar om ekonomi. Ett enda ställagekollaps kan kosta miljoner i förstörd vara, produktionsstopp och juridiska efterspel. Försäkringsbolagen har blivit allt hårdare i sina bedömningar. Kan de visa att du saknade påkörningsskydd eller inte genomfört inspektioner? Då kan ersättningen utebli helt.

Och så har vi straffansvaret. Som arbetsgivare kan du dömas för arbetsmiljöbrott. Det är inte en teoretisk risk. Det händer.

Så vad bör du göra nu?

Gå ut i lagret. Titta på dina ställage. Har varje utsatt stolpe ett påkörningsskydd? Är skydden hela och korrekt förankrade? Finns det dokumenterade inspektionsprotokoll? Om svaret på någon av dessa frågor är nej, så har du ett problem som behöver lösas idag – inte nästa kvartal.

Gör en ordentlig riskbedömning. Kartlägg var truckarna rör sig, var sikten är begränsad, var korsningar skapar farliga situationer. Investera i kvalitativa stolpskydd och räcken. Se till att de monteras av folk som vet vad de gör.

Och framför allt: skapa en kultur där skador rapporteras direkt. Inte för att peka finger, utan för att skydda. Truckköraren som rapporterar en påkörning ska inte vara rädd för repressalier – hen ska veta att det är precis rätt beteende.

Regelverket kring påkörningsskydd är inte raketvetenskap. Men det kräver att du tar det på allvar. Varje dag. Inte bara när inspektören dyker upp.

Att förstå bilens mekanik inför körprovet – mer än bara gas och broms

Varför bryr sig Trafikverket om vad som händer under huven?

Du kanske tänker att körprovet handlar om att svänga rätt, parkera snyggt och inte köra på rödljus. Och ja. Det gör det. Men det finns en hel del frågor på teoriprovet som kretsar kring bilens mekanik – och det är här många kuggade elever önskar att de hade pluggat lite hårdare.

Trafikverket vill helt enkelt veta att du förstår fordonet du sitter i. Inte på mekanikernivå, men tillräckligt för att kunna reagera rätt när varningslampan lyser, när bromsarna känns konstiga eller när motorn beter sig annorlunda en kall januarimorgon i Södermalm.

En bra körskola i Stockholm tar upp de här sakerna tidigt i utbildningen. Inte som torra föreläsningar, utan kopplat till verkliga situationer du kommer möta på vägarna.

Bromssystemet – din bästa vän på hal is

Låt oss börja med det mest uppenbara. Bromsarna. De flesta moderna bilar har skivbromsar fram och trumbromsar bak, även om helskiva blir allt vanligare. Men vad händer egentligen när du trampar ner pedalen?

Bromsvätska. Det är nyckeln. Den överför trycket från din fot genom slangar till bromsoken som klämmer åt skivan. Känns pedalen svampig? Då kan det vara luft i systemet. Går den ner till golvet? Spring till verkstaden. Omedelbart.

ABS-systemet är något du garanterat får frågor om på teorin. Det hindrar hjulen från att låsa sig vid hård inbromsning. Du känner det som en pulserande känsla i pedalen – och nej, det betyder inte att något är trasigt. Det betyder att systemet jobbar precis som det ska. På en hal decemberväg i Stockholm kan det vara skillnaden mellan att stanna tryggt och att glida rakt in i bilen framför.

Motorn och kylsystemet – överhettning är ingen lek

Motorn genererar enorm värme. Vi pratar hundratals grader. Kylsystemet cirkulerar kylvätska genom motorblocket för att hålla temperaturen stabil, vanligtvis runt 90 grader.

Men vad gör du om temperaturmätaren kryper uppåt mot rött? Stanna. Stäng av motorn. Öppna INTE kylarlocket direkt – det kokande trycket kan ge allvarliga brännskador. Vänta. Låt det svalna.

Det här är exakt den typen av praktisk kunskap som skiljer en förberedd förare från en oförberedd. Och det dyker upp på teoriprovet oftare än du tror.

Däck, styrning och fjädring – kontakten med asfalten

Dina däck är det enda som faktiskt rör vid vägen. Fyra handflatstor kontaktytor. Det är allt. Därför spelar mönsterdjup, lufttryck och däcktyp så enorm roll.

Minsta lagliga mönsterdjup för sommardäck? 1,6 millimeter. För vinterdäck? 3 millimeter. Men ärligt talat – byt långt innan du närmar dig de gränserna. Ett däck med 2 millimeter mönster på en regnvåt E4:a ger dig en vattenplaningskänsla du helst vill slippa.

Styrservon gör att ratten känns lätt. Fjädringen absorberar gupp och gropar. När något av detta inte fungerar som det ska märker du det direkt i kroppen – bilen drar åt sidan, ratten vibrerar, eller varje potthål känns som en jordbävning. Lär dig känna igen de signalerna.

Så förbereder du dig smartast

Plugga inte mekaniken isolerat. Koppla alltid ihop kunskapen med körning. Varför ska du kontrollera oljenivån? För att motorn kan gå sönder. Varför ska du testa bromsarna efter en vattenpöl? För att bromsverkan minskar dramatiskt.

Många som går på körskola i Stockholm har fördelen att köra i varierade trafikmiljöer – trånga innerstadsgator, motorvägar, kuperad terräng ut mot skärgården. Varje miljö ställer olika krav på fordonet, och ju bättre du förstår mekaniken, desto tryggare blir du bakom ratten.

Men vet du vad? Det handlar inte bara om att klara provet. Det handlar om att bli en förare som faktiskt förstår sin bil. Som hör att något låter annorlunda. Som känner att bromsarna reagerar en halv sekund för sent. Den kunskapen kan rädda liv – ditt eget och andras.

Så nästa gång du sätter dig i övningsbilen, titta inte bara på vägen. Lyssna på motorn. Känn pedalen. Förstå maskinen du styr.

För mer information, besök: körskolastockholm.biz